Det är många Junselebor som aldrig varit på Lillsele och knappt vet var byn ligger. Det är på gott och ont att ligga en bit från  allfartsvägarna. Bra för att det inte kommer så många objudna gäster -  sämre för att vi känner oss lite anonyma ibland.

Göran Stenmark och Åke Nilsson har forskat i byns historia och jag ska plocka lite bitar ur den. Byn började brytas upp till nybygge omkring 1818 och nybyggaren var Nils Nilsson Björk med familj från Anundsjö. Hustrun Ingeborg gick ner sig på svag is 1844 och hittades på en sten i Allviksselet i Ångermanälven först i augusti. Det här gjorde att Nils flyttade från Lillsele och for till Mo där han året efter gifte om sig med en änka.

Under 1800-talet bodde ett tiotal familjer på byn. På 1890-talet kom Sune Hedström med familj till Lillsele från Värmland. Kanske en av de första värmlänningarna till våra trakter. Många värmlänningar flyttade till Ångermanland eftersom dom var mycket bra timmerkörare.

Sune Hedström ene son hette Jonas och han bodde i den röda Hedströms-stugan på Nordgaards-gården till sin död. En mycket speciell man som barnen gärna besökte, han hade bl a grammofon

När vi kommer till år 1920 börjar vi känna igen en del namn bland byborna. Erik Sjödin med barnen Gustaf, Erik, Olga och Signe. Nils Erik Eriksson som var gift med Nicke-Märta och en stor barnaskara; Sigfrid, Essy, Nicke-Gustav, Manne, Amandus, Vega, Selma och Sigrid.

Samuel Gustafsson (Vöv-vöv) med hustru Maria (Potta) med barnen Tyra, Hilda och Fritz.

Alfred Svensson, ”Färjarn”, som bodde i Biskopselet.

År 1949 bodde 19 män och 9 kvinnor på byn. Dessutom fanns det 2 hästar, 17 kor, 1 kviga, 4 kalvar, 4 får, 5 getter och 3 svin.

Vöv-vöv och Potta

Samuel Olofsson och Maria Olofsdotter kom till Lillsele på 1920-talet och många i byn härstammar från detta strävsamma par. Barnen Tyra och Hilda blev kvar på byn efter giftemål och avstyckning. Pojken Fritz flyttade till Örnsköldsvik.

Tyra gifte sig med den 12 år äldre Oskar från Ulvik och Hilda med Hilmar från Gulsele. Sin ök/smeknamn fick Samuel och Maria av första barnbarnet Ture som i mitten av 1920-talet vid tre-fyra års ålder döpte paret. Det fanns knappast någon på byn som kallade dom något annat än Vöv-vöv och Potta.

Familjen Tyra och Oskar Nilsson uppradade någon gång på 1950-talet; fr.v. Oskar, Tyra, dottern Elsy, Potta, Åke, Johan, Greta, med barnen Siv och Britt, Ture och Göta med Jan-Erik. Tryck på bilden för en förstoring

Personligheter

På Lillsele har det funnits människor som blivit ”historiska” i det lilla formatet. T ex Nicke-Märta. Hon var självlärd barnmorska och kunde bota sjuka med egna örter. Hon höll också på med ”Jorddragning”, kunde stämma blod och det berättas att hon kunde få bort vägglöss med magiska formler.

Manne Nilsson var en djupt religiös kraftkarl. När han jobbade på kraftverket i Gulsele blev hans ena fot överkörd av en banddriven grävskopa. Några tår blev kvar i stöveln och efter sjukhus vistelsen berättade han; blodet sprutade ur foten och aj, aj, aj va ont det gjorde. Han fick ju inte krydda språket med några svordomar.

Omkring Ture Nilsson berättas det många historier. I 1950-talets motbokstider hände det att byns pojkar satte en jäsning för få en rolig (?) lördagskväll. Enligt egen utsago blev Ture lurad att smaka på en jäsning och det var inga småsmuttar man tog i provningssyfte. Två stora ansjovisburkar var dosen. Ture och hans kompisar kände inget och efter en stund provade Ture några burkar till. Efter en stund började Ture få ”ont i mägan” och man började förstå att jäsningen inte var färdig. Den hade stått för kallt till och först när mäsken kom ner i magen började den jäsa på allvar.

Tures mage svall upp som en ballong och kompisarna tryckte, klämde och satte sig på hans mage.

Det sägs att Ture under vilda vrål rensade Nordgaards ”råningen på tållbet” för att få ut gaserna. Efter en plågsam halvtimme började gaserna ljudligt strömma ut under kompisarna glada hurrarop.

Byggnadsverk

Brospannet på Biskopsselsbron lockade dåtidens ungdomar till mandomsprov. Att gå upp till första tvärspannet fick väl an, kanske också upp till andra men sedan hasade ”den normale” sig ned igen. Men många vandrade över spannet och blev hjältar. Det var säkert 30 meter ned till vattenytan.

Moderna tider

Som alla byar hade Lillsele en stor nedgång perioden 1960-1980-talen. Folk flyttade ut och en del hus började stå tomma. Men så hände det fantastiska att folk började flytta in igen. Hasse Nygren och Marie var de första (visserligen räknas dom till Västanbäck) och de började också föröka världen. Hittills är resultatet fyra barn. Sen kom Jan-Erik Nilsson hem till byn med Maria och två barn. Britt Löfgren (Åström) och Åke Johansson flyttade ned från Piteå och renoverade Nordgaards, Ulf Andersson flyttade från Lillsele men kort efter flyttade Susanne och Krister Lindahl in där. Åke Nilsson flyttade hem med fru Lena efter 40 år och nu är Tore Åström och Britt på väg hem från Fagersta. På minussidan är att Ture och Göta Nilsson flyttade hösten 2003 till Junsele.

På vintern bor ett 20-tal personer på byn, på sommaren fördubblas den siffran.

Vi tackar Åke Nilsson för material till sidan om Lillsele