2002 – ett förändringens år

Vi står inför ett nytt år med allt vad del kan innebära för en församling. Vid sådana tillfällen är det lätt att man ser bakåt. Vi konstaterar att bara en liten del av det som vi ville skulle gå i uppfyllelse har slagit in. Våran tro blir svag och våra förhoppningar inför framtiden kan kännas svåra att bära. Det kan kännas som att alla böner och allt arbete har varit förgäves. Var är den Gud som vi har satt vår tilltro till? Har han somnat in Sådana tankar kan attackera oss, och vi blir bedrövade och kan mista både tilltron på Guds hjälp och att vi som församling är redskap för Guds rikes utbredande här på jorden.

Vi ser alla stora berg som vi skulle vilja flytta på, vi ser vår brist på tid, antal medlemmar i församlingen och de små ekonomiska resurserna som vi har till vårt förfogande i församlingen. Frågorna blir många. Hur skall det gå? Hur ska vi kunna få hjälp? o.s.v.

I Psalm 121 så kan vi läsa om hur psalmisten frågar sig hur skall det gå? Och var finns hjälpen? Hans svar på sina frågor kommer som en underbar vår vind, ljum och doftande av grönska.

Psalm 121: 

Jag ser upp emot bergen: Varifrån skall jag fä hjälp?

Hjälpen kommer ifrån Herren, som har gjort himmel och jord.

Han låter inte din fot slinta, han vakar ständigt över dina steg.

Han sover aldrig, han vakar ständigt, han som beskyddar Israel.

Herren bevarar dig, i hans skugga får du vandra, han går vid din sida.

Solen skall inte skada dig om dagen, inte månen om natten.

Herren bevarar dig från allt ont, från allt som hotar ditt liv.

Herren skall bevara dig i alla livets skiften, nu och för evigt.

Svaret på de frågor som vi har i vår församling är de samma som det svar som psalmisten fick.
Nämligen att: hur det än ser ut runt om kring oss så finns det bara en som kan hjälpa oss som församling, en som har kraft att förändra och förvandla vår församling, en som inte släpper oss ur sitt grepp, och hans namn är Herren vår Gud.

Detta är något som bör inspirera oss att ta nya tag! Min förhoppning som pastor är att vi år 2003 blir duktigare på att inspirera varandra och visa varandra på vilken stor Gud vi har och vad han gör för oss. Låt oss i smått och stort berätta och uppmuntra varandra att tala om för varandra vad Herren gör i Tärnsjö i dag, för dig och för mig. Och vi kommer att bli häpna över det vi ser.

Ett av de största problemen med oss vuxna människor är att vi har lärt oss att tänka logiskt, och inte som barn. Men i Guds rike går det inte att tänka logiskt i mänsklig mening. För Gud ser det vi inte ser och Gud tänker tankar som är så mycket större än vad våra logiska tankar kan tänka, hans planer är större än våra planer.

Älskade församlings medlemmar Vi är barn till en segrare och allt är honom underlagt. Så vi kan se framåt på ett år fyllt av överraskningar från vår Herre Jesus Kristus, amen!

Anders Ruuth