STARTSIDA

Statistik:
Besökare:

SIDSKAPARE


Tänk vad tiden går, fem år sedan man skapade vinstbringande redskap ur ingenting till företaget som inte såg...

Och vilken tråkig utveckling ett privat initiativ fått som såg ut att gå en så positiv framtid till mötes, de har ju alla förutsättningar för att lyckas. Men att leda företag med många anställda är ju inte alla födda till.

VI ÄR!

1.      Ett företag med en attraktiv arbetsplats?
2.      Ett företag med bra relationer med medarbetarna?
3.      Ett företag med pålitlighet och ärlighet?
4.      Ett företag med familjekänsla?
5.      Ett företag med ett starkt lagarbete?
6.      Ett företag med stor individuell frihet?

SANT ELLER FALSKT?

Svaret på frågorna är lätta att få om man frågar dem som vet! Vilka vet då, jo alla dem som är tröttna på liknande textrader men inte upplever att orden har en innebörd i vardagen, de vet vad som är sant!

 


Den här sidan vill visa på hur andra har gjort. Vill visa på hur företag gör som lever i ett nytt millennium.

Bakåtsträvarna har alltid gått kräftgång och grävt sin grav, tråkigt men sant. Patroner från 1800-talet räknas inte som morgondagens företagsledare. Nej imorgon har ledaren moderna metoder! Hur gör då framgångsföretagen, jo de lyssnar och har personalen med sig. Ser personalen och samarbetet med dem som sin största tillgång.

Att ta strid om arbetstidsschemat för 10:e året i rad (utan att inse att heltid är heltid) var nog grundet och grundstötningen som fick pluggen i båtens botten att gå, bra kan man tycka för nu agerar personalen, allt har ett slut precis som vägen. Ni är nog framme där nu. Grattis gubbar och gummor som tar er vidare, livet finns utanför låsta grindar. Solen ler och våren kommer för er. I bästa fall vaknar herrarna i hagen och ber de som ännu är kvar om förlåtelse för sin styvnackade syn på arbetslivet. Då kanske de blir nominerade i klubben ”DET GODA FÖRETAGET”. Inte i år visserligen, men om de vill och då skutan vänder, då kanske!? 

 

En attraktiv arbetsplats

Så här säger de om sig själva…

Västra Götalandsregionen är med sina ca 50 000 anställda en av Sveriges största arbetsgivare. Som regionanställd har du bättre villkor på många områden än vad som finns reglerat i grundläggande lagstiftning.



säger ha goda ambitioner och idéer om, om man inte lyckas omsätta och genomföra dem?
 

Varje verksamhet är beroende av sina medarbetares motivation och kompetens för att lyckas. Dessa båda faktorer är allt viktigare på dagens arbetsmarknad för alla slags verksamheter med sikte på att uppnå sina Mål och för att Attrahera, Utveckla och Behålla duktiga medarbetare?  

Vi har en utvecklingsmodell - Utvecklingshjulet - som metodiskt och snabbt gör en organisation mer effektiv och attraktiv! Den bygger på målstyrning och utveckling där medarbetare och chefer löpande tillsammans stämmer av läget. Borta är de års- eller halvårsvisa utvecklingssamtalen (medarbetarsamtalen) som avsätter små eller t o m negativa effekter i organisationen. Vår metod spar tid och ger energi till medarbetare, ledare och verksamhet.

Vi utgår ifrån vad ni redan har och anpassar med träning som medför ett smidigt införande. I grunden behövs en egen stark övertygelse om att verksamheten inte blir bättre än vad medarbetarna vill och kan, dvs att deras motivation och kompetens sätter gränserna. Med vår modell  tas steg för steg och ger den utvecklande och stimulerande arbetsmiljö ni eftersträvar.

 

 Vad säger Arbetsmiljöupplysningen

Vad kännetecknar en attraktiv arbetsplats?

I projektet Attraktiva Arbetsplatser har man skapat en modell för att definiera vad som anses attraktivt och hur man kan mäta om man själv har en attraktiv arbetsplats.

Vad är en attraktiv arbetsplats? Begreppet har olika innebörd för olika människor och kan tolkas på flera sätt. Hans Lundkvist är projektledare för Attraktivt Arbete som hjälper företag att analysera sig själva och göra den mer attraktiv.

I projektet har man skapat en modell som bygger på en enkät med tre kategorier, Arbetets innehåll, arbetsförhållande och tillfredställelse med arbetet. De tillfrågade får svara på frågor om vad de anser vara viktigt för att en arbetsplats ska anses attraktiv.

Det är ofta stora skillnader i värderingar mellan personer med olika kön, ålder och intresse. En del människor uppskattar att ”dagis finns runt hörnet”, andra att ”det är 30 minuters resväg dit så man får tid av koppla av före och efter arbetet”. Ytterligare andra vill ha ett yrke ”där man möter mycket människor”.

En attraktiv arbetsplats är ett konkurrensmedel
Hans Lundkvist menar att det är viktigt för arbetsgivare att skapa attraktiva arbetsplatser.

- Många prognoser visar att det kommer bli konkurrens om arbetskraften framöver. I flera branscher väntar stora pensionsavgångar och då är det viktigt att locka till sig ny personal.

En attraktiv arbetsplats gör personalen mer engagerad och lättare att behålla. Den bidrar även till att minska sjukfrånvaron. Traditionellt är det ord som trivsel, lön, utveckling och arbetskamrater som är viktigt för en attraktiv arbetsplats. Men allt är relativt. För en person kan en lön på 22.000 kronor i månaden vara mycket, för en annan individ är samma summa lågt. Det beror på bransch och vad man som individ prioriterar.

Rent praktiskt har man nytta av denna kunskap, som när man utformar platsannonser.

- Vi kan ta hemtjänsten som exempel. Där visar våra enkäter att de som jobbar där värdesätter faktorer som ”mycket sociala kontakter” och ”att få röra på sig”. Då bör man trycka på det i sin annons, istället för att framhäva lönen. På så sätt får man rätt personer att söka dessa tjänster

Hans Lundkvist är ofta ute och föreläser om attraktiva arbetsplatser. Främst i Dalarna eftersom projektet drivs i samarbete med Högskolan i Dalarna och Arbetslivsinstituet. Ett flertal företag och organisationer har använt sig av modellen.

Ordning och reda-metoden
Genom Ordning och Reda-metoden kan företagen själva mäta om de har en attraktiv arbetsplats. Inledningsvis har man en diskussion, där man enas om ett antal faktorer som är viktiga för att arbetsplatsen ska vara attraktiv.

Metoden är väldigt konkret. På arbetsplatsen kanske man enas om att de ska vara rent och snyggt i köket. Till exempel att varje medarbetare ska ta undan sin egen kaffekopp och ställa den i skåpet efter fikat. Då har man identifierat en viktig faktor. Efter en tid gör man en utvärdering. Om ingenting har skett får man 0 poäng. Om man påbörjat arbetet, till exempel genom att ha köpt ett skåp, ger detta 5 poäng. När allting fungerar som man tänkt sig, ger man sig själv 10 poäng. Man gör motsvarande utvärdering kring andra delmoment och kanske når en poäng av 140 poäng totalt och mäter det mot det mål/poäng man satt upp för att anse att man har en attraktiv arbetsplats.

Det är viktigt att det råder konsensus och att hela arbetsgruppen är med och utvärderar och bedömer om man lyckats, poängterar Hans.

Granska den egna arbetsplatsen
Ett annat sätt är att företaget gör en kritisk granskning av sig själv, till exempel genom att gå ett varv runt arbetsplatsen. Företaget måste försöka se sina styrkor och svagheter från någon annans, exempelvis en arbetssökandes, perspektiv. När två olika företag erbjuder ett jobb med liknande lön och avtal är det andra faktorer som avgör var den sökande vill arbeta. Exempelvis: ”Hur ser parkeringen och entren ut?”, ”Hur ser arbetsplatsen ut” och ”Hur verkar arbetskamraterna”. Frågor man alltför ofta glömmer att ställa sig.

Hans brukar ta bilder från arbetsplatser han besöker och sen visa upp dem. Detta brukar locka till eftertanke och en del skratt.

- I morse var jag hos ett företag där man fick krångla sig in i entren eftersom det stod en stor maskin och blockerade ingången. Självklart blev man självkritisk när jag visade den bilden, berättar han.

Hans Lundkvist rekommenderar fler företag att granska sig själva i syfte att skapa en mer attraktiv arbetsplats.

- Ofta fungerar mycket väldigt bra och man kan utgå därifrån, säger han.

att utveckla en attraktiv, hälsosam och välfungerande arbetsplats Bosse Angelöw, Lund, Studentlitteratur, 2002, 195 s., ISBN 91-44-02751-6

Bogomtale fra forlaget.

Blir vi sjuka på jobbet?

Långtidssjukskrivningar och förtidspensioneringar kan ju tyda på det. Men det behöver inte vara så, menar Bosse Angelöw. Det existerar kanske ingen mirakelkur, men däremot finns många olika individuella, grupporienterade och organisatoriska strategier som kan genomföras för att skapa friskare arbetsplatser. Denna upplyftande bok handlar om vad ledning, chefer och medarbetare tillsammans kan göra för att skapa en attraktiv, hälsosam och välfungerande arbetsplats.

Att fokusera på det ”friska” är ett genomgående tema, liksom att lyfta fram hälsofrämjande processer och friskhetsfaktorer. Dessutom presenteras olika organisatoriska framgångsfaktorer som kan bidra till en friskare arbetsplats. Strategierna illustreras med arbetsplatser som har lyckats sänka sjukfrånvaron. I boken beskrivs också olika individuella och gruppbaserade framgångsfaktorer för att skapa hälsosamma arbetsplatser.

Boken lämpar sig för olika högskolekurser och personalutbildningar där kunskaper behövs om hur man kan utveckla en attraktiv, hälsosam och välfungerande arbetsplats. Den är också användbar för arbetsmiljöansvariga och andra som önskar skapa friskare arbetsplatser.
 

Folksams Tjänstecenter i Kramfors

Personalen vid Folksam Tjänstecenter har aldrig tidigare trivts så bra som under 2004. Det visar en enkät bland de anställda. Välbefinnandet är en följd av målmedveten långsiktig satsning i enlighet med Folksams personalstrategi på koncernnivå.

Företagets resultat är beroende av hur personalen mår och trivs. När vi satsar på personalen ser vi genast effekter. Vår enhet står för fem procent av Folksams säljande personalstyrka men bidrar med 30 procent av koncernens totala försäljning, förklarar Per Ardehed, marknadsområdeschef.

Folksams personalstrategi omfattar tre områden: Medarbetare, gemensam värdegrund och den attraktiva arbetsplatsen. Med individen i centrum ska Folksam erbjuda intressanta och utvecklande arbetsuppgifter, stimulera till flexibilitet samt främja god hälsa och arbetsglädje.

-Ledarna är nyckeln till en ”attraktiv arbetsplats”. Därför satsar vi mycket på ledarutbildning och stöd till ledarna, förklarar Anderas Strindlund, försäljningschef.

En betydelsefull ingrediens för trivseln är den målstyrda verksamheten som genomsyrar hela företaget.

De övergripande målen byggs upp underifrån. Inför verksamhetsplanen år 2005 genomför gruppledarna individuella samtal med alla anställda. Där fastställs de anställdas mål. Dessa mål ligger sedan till grund för servicecentrets budgetplan.

- Alla anställda vet tydligt hur de ska bidra till företagets mål och att den enskildes insats är viktig, menar försäljningschef Andreas Strindlund.

- De individuella målen följs upp dagligen av gruppledarna. Denna feedback är viktig för att må bra. Man känner sig nöjd om målen uppnåtts. Om man inte når sina mål får man hjälp att analysera varför och vad man kan förändra, förklarar Andreas Strindlund.

Folksams medvetna personalpolitik gör att det finns ett stort intresse att söka jobb på företaget.

- Vi är en populär arbetsgivare. Hit söker folk även när vi inte går ut och rekryterar. Men fördenskull kan vi inte slå oss till ro. Vi måste hela tiden anstränga oss för att vara en attraktiv arbetsplats för att behålla vår välutbildade personal, avslutar Andreas Strindlund.

 
Vad är ledarskap?

> "Ledarskap handlar om att få alla medarbetare att med beslutsamhet och entusiasm
sträva mot samma mål. Ledare blir du genom ditt sätt att vara och hur du påverkar
andra. Ditt ledarskap formas i dina relationer till framför allt dina medarbetare."
Så enkelt definierar organisationen Ledarna vad ledarskap är i praktiken.


Det forskas mycket om ledarskap, men det finns ingen entydig definition av begreppet.
Olika slag av ledarskap passar för olika organisationer i olika sammanhang och skeden.
Den mesta forskningen om ledarskap har fokuserat på att studera chefer och ledare.
Däremot finns det relativt lite forskat om relationen mellan ledare och ledda och hur de
ledda ser på ledarens roll.


Ledarskap är en relation
Ledarskapet bygger på ett positivt förhållande till de ledda. Medarbetare accepterar ledaren därför att de respekterar, gillar och/eller beundrar honom/henne. Eftersom ledarskapet är en relation mellan två parter innebär det att det inte bara är ledaren som påverkar medarbetarna utan att medarbetarna också påverkar ledaren. Som ledare måste man ständigt sträva efter att göra sig förtjänt av medarbetarnas förtroende.

I allt ledarskap är det bra att utgå från sin egen person, som den man eller kvinna man är. Ledaren styr och skapar engagemang och motivation hos sina medarbetare med sitt eget beteende och sitt eget sätt att kommunicera.

Forskning har konstaterat att ledarens personliga egenskaper, förmåga att kommunicera och motivera samt ge feedback på arbetsprestationer är viktiga faktorer för att nå framgång i ledarskapet.

Uppskattning, utvecklingsmöjligheter, trevliga arbetskamrater, bra konflikthantering och gemensamma mål toppade de anställdas lista i en undersökning om vad som fick dem att trivas på jobbet. I en annan undersökning lyfts ett öppet klimat och dialog fram som viktiga trivselfaktorer.

Chef - och ledare!
En viss begreppsförvirring råder när man talar om chef och ledare.

Att vara chef är mer en yrkesroll. Chefskapet är en formell position som man blir utnämnd till. Man har makten och ansvaret för att nå resultat tillsammans med sina medarbetare.

Ledarskapet är en relation, där man ständigt måste erövra sina medarbetares förtroende. Som chef bör man klara av att både vara chef och ledare.

 

PERSONLIGHETSTEST I ARBETSLIVET:

HISTORIK OCH AKTUELL FORSKNING

Lennart Sjöberg

SSE/EFI Working Paper Series in Business Administration No. 2000:9

Vad ligger bakom att somliga företag går bra och andra dåligt? Många faktorer spelar givetvis in. En faktor är individerna, kanske särskilt individerna i nyckelbefattningar som t ex företagsledare.

Psykologi handlar till största delen om individer, och är därför relevant för frågan om företagens framgång, även om det är lätt att inse att individen inte är den enda faktorn.

Denna artikel handlar om aktuell urvalspsykologi i allmänhet och urval av ledare i synnerhet. Den är en uppföljning av arbeten jag genomförde för ca 10 år sedan [171; 172] 1 - det har varit intressant att notera att 90-talet faktiskt har inneburit nya resultat som leder till delvis annorlunda slutsatser.

Vad är det då hos individerna som bör beaktas vid urval och rekrytering? Frågan är uppenbarligen ytterst viktig - misstag är kostsamma och vanliga [43; 209] . Hogan menade sig ha stöd för påståendet av minst 50 % av amerikanska chefer misslyckades [77] ; många exempel på misslyckat militärt ledarskap ges i en läsvärd bok av Dixon [41] . Framgångsrika ledare är självsäkra, dominerande och energiska. De fattar kloka strategiska beslut [137] . De strävar efter makt och ansvar [6] . Men bakom en sådan fasad kan dölja sig arrogans, självgodhet, självupptagenhet och insensitivitet, egenskaper och motiv som kan vara svåra att upptäcka framför allt för högre chefer som fattar beslutet om befordran. Den misslyckade chefen är skicklig på att framstå som "trevlig", konciliant och smickrande uppåt i hierarkin. Hur han eller hon beter sig mot sina underställda medarbetare kommer alltför sent till den högsta ledningens kännedom. Den misslyckade chefen lyssnar sällan på kritik, det är ett av skälen till att han eller hon är misslyckad. Medarbetarna förstår att kritik inte uppskattas och kan leda till negativa konsekvenser för deras del, så de håller tyst. Den misslyckade chefen är ett framgångsrikt filter - informationen om hans eller hennes fungerande når inte uppåt i organisationen. Förrän det är för sent.

Vad betyder personlighet och vad betyder miljö för framgång i yrkeslivet? Jag ska behandla dessa frågor och göra ett avstamp i modern psykologisk forskning. Som vi ska se har mycket hänt under de senaste decennierna inom forskningen - mycket som ännu är okänt för många och mycket som inte påverkat praxis trots att så borde ha skett.

1 . Siffror inom hakparentes hänvisar till den numrerade referenslistan.

Låt mig emellertid börja med en påminnelse om alternativen till psykologiska test. Denna artikel ger många kritiska kommentarer till test - även till de bästa. En och annan läsare kanske vill dra den slutsatsen att test inte är mycket att ha och att andra metoder - vilka de nu är - vid t ex urval är mycket bättre. Som jag ska visa är det emellertid helt fel att dra den slutsatsen.

Test är ofta kostnadseffektiva, och alternativen sämre eller värdelösa. Vissa undantag finns, och de kommer att diskuteras, men då handlar det oftast om att testen kan kompletteras med annan information, inte att de helt bör ersättas. All information om individer är felbemängd, även test, men vi vet speciellt mycket om test och om hur deras fel kan hanteras och mätas.

Barnet ska alltså behållas, badvattnet kastas ut. En intressant historisk parallell är det kinesiska systemet för urval till tjänstemannabefattningar [89] . Detta byggde på vad vi skulle kalla verbala test och kunskapsprov. Ytterst få passerade denna eklut (vilket måste ha gjort den effektiv, se nedan om urvalskvotens betydelse), vid en tid när börden var den viktiga dimensionen för befordran i Europa. Det kinesiska systemet framstår som sympatiskt vid en jämförelse, även om det aldrig tillämpades fullt ut och börd och kontakter fortsatte att spela stor roll för karriären [46] . Kontakter, social bakgrund och skickligt utövad inställsamhet och opportunism är inte vad vi vill ha som grund för urval och befordran i vårt samhälle. Test är rättvisa - testningen när den är som bäst är ett "sanningens ögonblick".

Individfaktorer i allmänhet och personlighet i synnerhet

Personlighet kan studeras på många olika sätt. Det som kommit att dominera i arbetspsykologiska tillämpningar bygger på begreppet egenskap (eng. trait). En egenskap är en tendens hos en person att reagera likartad i skilda situationer, t ex att ofta vara sparsam eller noggrann.

Om man studerar en grupp personer utifrån en sådan egenskap finner man nästan alltid att de varierar kraftigt. Korrelerar man situationer, eller test, över personer får man en ganska stark korrelation om det verkligen finns en sådan generell egenskap som antagits.

För det sunda förnuftet är nog typbegreppet mera näraliggande än egenskapstänkandet.

Typ-psykologiska systemet finns det många av, mest känt är förmodligen det som Jung föreslog [95; 96] . Ganska populära under en begränsad tid var typologier som försökte knyta personlighet till kroppsbyggnad (Kretschmer, Sheldon) - empiriskt visade det sig att de var ohållbara. Psykologiska typologier har emellertid aldrig riktigt lyckats av det skälet att människor inte varierar på det sätt som krävs för typindelning. Det vanligaste är mellanformer, extremerna är ovanliga. Fördelningarna visar inga tendenser till klusterbildning utan det är fråga om jämna övergångar och en gruppindelning måste därför alltid bli mycket godtycklig.

Statistiska metoder för klusteranalys finns det en uppsjö av men ingen har lyckats utveckla en metodik som ger något väsentligt värde utöver de enklare former av dimensionsbaserad statistik som är det givna alternativet. Jungs typologi kan lätt översättas i ett dimensionbaserat system.

I stället för att tala om typerna extravert2 och introvert skaffar vi oss mått på graden av inåtvändhet/utåtvändhet.

2 . Troligen bl. a. beroende på Jung har den pseudolatinska varianten extrovert/extroversion blivit vanlig, men numera tycks den vara på väg att ersättas av den korrekta termen extraversion.

Egenskap är inte detsamma som attityd, värde och karaktär. Attityd är en mera flexibel tendens att värdera ett begrepp eller ett objekt medan värde syftar på en generellare nivå av värdering.

Spranger skilde mellan teoretiska, ekonomiska, sociala, estetiska, religiösa och politiska värdetyper [192] , och idén har visat sig livskraftig [3] , men forskning om generella värden visar i allmänhet att de är för generella [173; 186] . När det gäller attityder kan man uppnå höga samband med beteende om de görs tillräckligt specifika [169] . Karaktär är personlighet värderad utifrån moraliska principer snarare än i den deskriptiva mening som är den vanliga i psykologin. I äldre litteratur talade man ofta om ”dygd”.

Begreppet egenskap kan spåras långt bakåt i psykologins historia. Hippokrates temperamentslära 3 (400-talet f. Kr.) var en typologi men sådana kan ju oftast lätt översättas till egenskapssystem, mera därom senare i denna artikel. Ett hopp på drygt 2000 år för oss till frenologerna, som i början av 1800-talet skapade ett system där många egenskaper enligt dem kunde diagnosticeras med hjälp av att kartlägga "knölar" på skallen [33] . Dessa knölar skulle i sin tur direkt avspegla hjärnans storlek i området i fråga. Eftersom det senare visade sig vara ett felaktigt antagande kom frenologin i vanrykte4, men det dröjde minst 100 år innan dess nedgång blev definitiv. Det är emellertid troligt att frenologerna haft stor betydelse genom att de populäriserade egenskapstänkandet, och det har mer eller mindre direkt övertagits av eller åtminstone starkt påverkat den moderna psykologin i en tidig fas. Den konkreta tillämpningen på "knölarna" var i och för sig humbug, men är intressant som ett exempel på trovärdigheten hos det fysiska, och på en sorts psykologins skuggliv där humbug och viss realism blandas i en salig röra [70] .

Bröderna Floyd och Gordon Allport publicerade en intressant artikel redan 1921 [1] och Gordon Allport gav en mera teoretisk analys något senare [2] 6. I den förstnämnda artikeln redogörs för en undersökning av personlighetstest matchade mot bedömningar av de testade personerna, bedömningar gjorda av deras bekanta. Testen samvarierade i bästa fall 0.3 - 0.4 med bedömningarna vilket författarna tydligen ansåg vara pinsamt lågt. Mera om hur pinsamt det egentligen var följer nedan.

Under flera decennier utvecklades metodiken för att mäta egenskaper med hjälp av frågeformulär, med början 1931 i ett arbete av Bernreuter [15] , som avsåg att mäta neuroticism, introversion, dominans (ett begrepp från bröderna Allport), självtillräcklighet, självförtroende och sällskaplighet. Som vi ska se är detta en uppsättning dimensioner som definitivt verkar mycket modern. Många nya mätinstrument konstruerades sedan men metodiken förbättrades bara ytterst långsamt.

Bernreuter konstruerade ett formulär med 125 frågor, som skulle besvaras med Ja, Nej eller ?.

3. Temperamentsläran brukar tillskrivas Hippokrates. Samma terminologi finns hos andra klassiker som Aristoteles. Den tycks ha byggt på fysiologisk spekulation om "kroppsvätskor" och ytterst på de fyra elementen jord, vatten, eld och luft. Många klassiska texter översatta till engelska kan laddas ner från http://classics.mit.edu. 4. Den katolska kyrkan och Österrikes regering bannlyste och förbjöd frenologin, som utvecklats av österrikaren Gall, men knappast för att den var empiriskt felaktig, utan för att de inte kunde smälta idén att personligheten kunde lokaliseras till något fysiskt. Frenologerna fick utstå vitt skilda former av kritik, med andra ord. Mesmerismen (hypnosläran) utsattes under ungefär samma epok för en liknande korseld - även i den fanns en kärna av något viktigt och intressant, insvept i rena stolligheter, något som det tog mycket lång tid för etablissemanget att acceptera.

5. Försvunnit har den ingalunda. På nätet kan man hitta mycket information om aktuella aktiviteter och förnekande av att kritiken mot frenologin var befogad.

6. Dessa och många andra klassiker inom psykologin kan laddas ner från www.yorku.ca/dept/psych/classics/

De första frågorna lyder:

1. Does it make you uncomfortable to be "different" or unconventional?

2. Do you day-dream frequently?

3. Do you usually work out things for yourself rather than get someone to show you?

Normdata och uppgifter om reliabilitet ingår, liksom mallar för utvärdering av svaren, och en del valideringsresultat från jämförelse med andra test. Det är inte mycket i Bernreuters instrument som tyder på att det inte skulle vara aktuellt, utom det gulnade papper det är tryckt på (och det betydande detektivarbete som krävdes för att lokalisera och få låna ett exemplar från ett bibliotek i Texas).

Personlighetspsykologin i betydelsen egenskapspsykologi har kämpat i motvind ända sedan 1968 då Walter Mischel publicerade sin bok Personality and assessment [126] . Han visade nämligen övertygande att personlighet, mätt med den tidens test, knappast korrelerade högre än 0.3 med kriterier på framgång i yrkeslivet. Senare debatt, mycket omfattande, om Mischels tes har inte kunnat visa att han hade fel, utan tvärtom har forskningen bekräftat den huvudsakliga slutsatsen, se Mabon [102] för ett aktuellt svenskt exempel. Redan 50- och 60-talets personlighetstest kunde uppvisa prediktiva validiteter omkring 0.3 [61] och någon drastisk förbättring har inte skett sedan dess. Som nyss påpekades låg 1921 års värden hos bröderna Allport på samma nivå.

Om kriteriet är specifikt, t ex lön eller förmansbedömning av lämplighet eller prestationsnivå, är personlighet alltså av ganska marginell betydelse. Om kriteriet däremot är en sammanslagning av många aspekter på framgång kan en högre korrelation uppnås, men till priset att man inte riktigt vet vad det är som prediceras. En mycket klar demonstration av denna princip ges i Fishbein och Ajzens demonstration av hur man kan öka prognosstyrkan hos attitydmått [48] .

Det är naturligtvis så att en del, kanske en stor del, av en människas beteende bestäms av hennes miljö. Eftersom miljön i väsentliga avseenden tenderar att vara konstant - de flesta lever sina liv inom snäva ramar - blir också beteendet i viss mån predicerbart och ganska konstant. Ganska lite forskning har gjorts om beteendet i naturlig miljö [188] ; tidiga försök i detta avseende avstannade och tycktes vara återvändsgränder [11; 25; 168] .

"More of the same" är en god princip för att predicera beteende, kanske beklagansvärd, men så är det [128] . Vid urval inom arbetslivet är det en god princip att gå på de prestationer som individer tidigare gjort i liknande jobb, vid arbetsprov eller under provtjänstgöring ("work samples") [147] . Teknikaliteter i sådan mätning diskuteras av Hough [82] . När det gäller ungdomar finns dock sällan den informationen att tillgå, och när det gäller ledande befattningar kan kraven ligga på en sådan nivå att tidigare prestationer och beteende framstår som irrelevanta. Annan information måste sökas, även om biografiska data alltid har sitt intresse.

På 90-talet har emellertid motvinden mot personlighet börjat svänga till medvind [64; 69; 79; 205] . I en stor meta-analys visade Tett et al. på validitetsmått för personlighetstest upp till ca 0.4 för situationer där testen valts på grundval av jobbanalys [205] . 0.4 är ett högst respektabelt värde, i nivå med intelligenstest.

Några faktorer som har medverkat till vindkantringen kan nämnas. För det första har det visat sig att intelligenstest, som är av stor betydelse och som jag behandlar i nästa avsnitt, är svåra att förbättra utöver en moderat (men fullt acceptabel) nivå i de flesta sammanhang. För det andra har nyare forskning om personlighet, med början i ett stort projekt inom amerikanska armén [120] och forskning utifrån Big Five (se nedan), t ex vid urval av chefer [76] och även försäljare [75] , visat att personlighetsmått ger ett viktigt tillskott utöver vad som kan prediceras utifrån intelligens. Hogan fann prognosvaliditet omkring 0.3 för chefsfunktioner. Härtill kommer att optimismen i personlighetslägret har ökat betydligt sedan man funnit att alla eller nästan alla av de snåriga egenskapsvariablerna inom området konvergerar mot 4 eller 5 grundläggande dimensioner, de s.k. Big Five [13; 212] . Shafer [163] visade att Big Five, i enlighet med en teoretisk analys av McCrae och Costa [118] , hade ganska starka relationer till biodata och självuppfattning. En kritisk analys av några viktiga skalor som bygger på Big Five ges av Widiger och Trull [210] . De pekar bl a på att dessa skalor (inklusive Hogans) visat sig vara känsliga för det tillfälliga stämningsläget. Att de dessutom kan vara tämligen genomskinliga och inbjuda till intrycksmanipulation i en urvalstestning är uppenbart, se t ex de resultat som rapporterats för personlighetstestning vid HHS [179] eller en sammanställning av experimentella resultat av Viswesvaran och Ones [213] .

Hogan et al. pekar också på behovet av att mäta negativa egenskaper [76] vid chefsurval. Misslyckande som chef kan bero på avsaknad av positiva egenskaper, som mäts av Big Five instrument, men också på förekomst av negativa personlighetsdrag, t ex av typ psykopati. Utvecklingsarbete med att mäta sådana negativa drag pågår [71] . Även Hogan har utvecklat ett sådant instrument, Hogans diagnostiska skala (HDS). Det är troligt att starkt negativa beteenden både är mera sällsynta och mera diagnostiska än positiva beteenden [152] .

Ett exempel på negativt personlighetsdrag som troligen är ganska vanligt (vilket psykopati inte är) är perfektionism [155] . Perfektionism leder till låg kvalitet på allt arbete som kräver kreativitet, och till ständiga förseningar, nya deadlines etc. Det är ett av de sex syndrom som förklarar förseningar och uppskjutande (eng. procrastination) enligt en klinisk-psykologisk analys av Sapadin [159] . Ett annat troligen ganska vanligt destruktivt förhållningssätt är uppskjutande av arbetsuppgifter, vilket tjänar funktionen av aggression mot en auktoritetsfigur som kan vara en lärare eller en chef. Man talar i sammnhanget om ”passiv aggression”. Även äldre idéer om kreativitet och divergent tänkande har överlevt många års misslyckanden och mycket positiva resultat (ca 30 % förklarad varians i ett kriterium som originalitet, mindre men fortfarande intressant i global ledarförmåga) avseende kreativt ledarskap har publicerats [133] . Stabilitet över ganska lång tid hos personlighetsfaktorer kan också nämnas [119] .

I det sammanhanget påminner jag om den redan diskuterade principen "more of the same", den lika dystra som giltiga spådom som dömer oss alla att springa livet igenom i ett och samma ekorrhjul.

Ett specialfall av ovanstående diskussion av individ kontra miljö är debatten om personlighet och ledarskap. Den traditionella uppfattningen var länge att det inte fanns något samband [217] . Nyare forskning har emellertid visat att samband finns, låt vara att de inte är särdeles starka utan av den typ som man normalt finner för personlighetsvariabler [78] . Om detta i sin tur betyder att det finns praktiska förutsättningar för att använda sig av personlighetstest eller bedömningar av annan typ, t ex på grundval av intervjuer, beror väsentligen på urvalskvoten. (Urvalskvoten är kvoten mellan antalet slutligt antagna eller anställda och det totala antalet ursprungliga sökande). Den som arbetar med en bred bas av kandidater (liten urvalskvot) har förutsättningar att lyckas, den som inte gör det riskerar att misslyckas nästan oavsett hur bra test eller intervjuare som han eller hon har. Dessa blir nämligen aldrig så bra att deras precision i individuella fall är extremt hög utan test hamnar i bästa fall på nivån "trubbigt men bra om urvalskvoten är tillräckligt liten". Sedan är det en annan sak vilken typ av ledare man vill ha, se House och Howell [84] för diskussion av olika typer av karismatiskt ledarskap och Conger och Kanungo för ett intressant försök att mäta detsamma [34] . Givetvis är ledarens funktion i slutändan beroende av ett komplext samspel mellan miljö och person [216] .

Den förkättrade intelligensen

Det är en vanlig uppfattning att personlighet är av avgörande betydelse för framgång i yrkeslivet, i synnerhet när det gäller chefsbefattningar. I motsvarande mån tonar man ner intellektuell begåvning, och denna sägs vara garanterad i och med att en person har skaffat en akademisk utbildning, eller anses t o m vara negativ om den är på en "för hög" nivå. Så intelligenta människor är besvärliga, tror många. Och de erinrar sig gärna från skolan att "klassens ljus aldrig blev mer än kamrer”. Men vad säger forskningen?

En stor översikt av forskning om urval av personal på grundval av psykologiska test och annan information publicerades för några år sedan [161] . Slutsatsen, på grundval av 100 års forskning, var att intelligens är den variabel som tydligast är relaterad till kriterier på yrkesframgång i de mest skiftande befattningar. Personlighet är också av betydelse och ger ett tillskott till prognosvärdet, men det är mindre viktigt och svarar för ca 25 % av det prognosvärde som intelligenstest ger. Dessutom kan intelligens med fördel behandlas mycket generellt. Det finns en g-faktor [190] som återkommer i alla eller nästan alla av de test som vi kallar intelligenstest [66; 207] . Det är just denna g-faktor som är bärare av det prognostiska värdet. Detta betyder i sin tur att samma test på begåvning kan användas i många olika urvalssituationer.

Specifika begåvningsfaktorer (verbal, spatial, numerisk) kan ibland ha tillkommande värde [67] . Det finns givetvis situationer där personlighet, inte intelligens i traditionell mening, måste ges den avgörande vikten. Jag tänker på urval i flera steg, där man först selegerar med avseende på test eller skolbetyg och sedan gör ett slutligt urval inom gruppen av toppkandidater. Detta är ett mycket effektivt sätt att arbeta, och om man har många sökande i den ursprungliga gruppen av kandidater är man nästan garanterad framgång, eftersom urvalskvoten är liten. Även ganska trubbiga test fungerar bra när urvalskvoten är liten.

I den aktuella debatten har det hävdats att intelligensbegreppet med fördel kan breddas till att omfatta även kreativa och praktiska sidor av det mänskliga fungerandet [196] , och detta gäller inte minst chefer inom näringslivet [194] . Det kan också vara fruktbart att knyta an till forskningen om expertfunktioner [44; 45] , och relatera till utbildning och individuella skillnader [195] . Ganska populära idéer om intelligens i 7 eller 8 olika avseenden har föreslagits av Gardner [58; 59] , men denna teori saknar stringent empiriskt underlag.

Sternberg har föreslagit en teori där intelligens definieras på grundval av framgång i livet i stort och han specificerar intelligens i tre avseenden: analytisk, kreativ och praktisk [193] . I en serie undersökningar, utförda i många olika länder, har han visat att denna struktur hos intelligensen kan dokumenteras och att test som konstrueras på dess grundval tillför betydande prognosvärde utöver det som kan åstadkommas med traditionella test [196; 198; 199] . Eftersom analytisk (traditionell), kreativ och praktisk intelligens är lågt eller inte alls korrelerade kommer de nya intelligensaspekterna att göra det möjligt att identifiera personer som har möjlighet att bidra med viktiga tillkommande typer av förmåga utöver den traditionella analysförmågan.

Företag som förstår detta och utnyttjar det har chansen att vinna en konkurrensfördel. I pedagogiska sammanhang kan Sternbergs teori underlätta identifiering av starka sidor hos elever från vitt skilda kulturer [197] .

En äldre tradition av kritik av intelligensbegreppet representeras av McClelland [116; 170] . McClelland hävdade att intelligens var i stort sett utan relation till kriterier som framgång i yrkeslivet och att man i stället borde gå på konkreta och identifierade former av relevant kompetens. Kritiken sköt över målet i och med att det knappast var eller är kontroversiellt att det finns ett samband mellan intelligens och kriterier av de mest skilda slag, men ingen hävdar att sambandet är perfekt så alla förslag om hur det kan förstärkas är välkomna. Nyligen publicerade McClelland en kortfattad översikt av 25 års försök att realisera programmet [117] . Den idé som har följts har varit att utifrån intervjuer av typ "critical incident" identifiera de avgörande typerna av kompetent beteende hos mycket framgångsrika chefer [21] . Ganska litet finns publicerat om denna ansats av McClelland men den verkar intressant.

Motowidlo [130] har utvecklat den intressanta idén att personlighetsvariabler kan möjliggöra prognos av sociala aspekter på yrkesfunktion, medan erfarenhet och intellektuella faktorer samt arbetsmotivation tycks vara viktiga för prestationen i snäv mening. Validiteten hos personlighetstest tycks vara störst när man studerar sociala kriterier, inte prestation i snäv mening [19] . Så fann t ex McManus och Kelly [121] att fyra av de fem stora personlighetsdimensionerna gav tillskott i validitet för sociala kriterier, och bara en (extraversion) för arbetsprestation i snäv mening. Tillskotten mättes utifrån biodatas prognosförmåga som grund och var ganska betydande.

I en omfattande meta-analys har stabil validitet omkring 0.2 påvisats för biografiska data [17] . Lovande resultat på grundval av biodata vid urval till höga chefspositioner ges i [153] . Biodata ger ett betydande tillskott till prognosförmåga, utöver det man får utifrån intelligens- och personlighetstest [131] ; det kan handla om ca 7 % tillskott.


Ledarskap och lagarbete PM.

 Det är i ett klassrum ett faromoment om en lärare som också är klassens ledare får ta för mycket plats där det endast är lärarens (ledarens) ord som gäller. Det blir ett svårt sätt för elever att hantera auktoriteter. Det de ska lära sig är en fungerande kommunikation mellan den lärare som ska tillhandahålla kunskaperna att fylla tomma elevers mentala papper med. Det är även farligt om kommunikationen från elevernas sida inte fungerar som den ska.

 Detta bottnar helt och hållet i en ledares första approach. Sättet han eller hon möter klassen den första perioden. Eftersom vi inte har kunnat studera en ledare från den initierande fasen är det svårt att dra en fullständig slutsats. Jag kan bara gissa. Men min gissning är att den inte riktigt fungerat.

 En ledare får inte ha svårt med auktoriteter. För blir det fel i kommunikationen. Både i klassrummet och bland kollegorna. För då blir personen i fråga en auktoritet själv. En väldigt stark sådan. En som inte vill vika undan för att ändra saker. Detta är bra på ett sätt, det är bra att stå principfast men det går till en viss gräns. Det kommer att märkas väl både i klassrummet som i arbetslaget.

 Under arbetslagsmöten går det på den här skolan till så att de lärare som är i laget sätter sig ner och diskuterar de problem eller kommande ämnen som ska behandlas, både inom arbetslaget och för övrig personal, på tisdageftermiddagar (då de flesta är ganska trötta eftersom större delen av lärarna pendlar 5 mil från Uppsala). Först i lagarbetsrummet och sedan i cafeterian med alla lärare och diskuterar där igenom allting ur alla arbetslagens synpunkter. Det är här svårt att hålla en bra kommunikation upp då olika viljor från de olika arbetslagen drar diskussionen åt olika håll.

 Jag vill dock återkomma till det separata arbetslagsmötet. Om ledaren är en väldigt stark person som jag tidigare beskrivit och vet vad hon vill så avspeglas det även väldigt starkt på mötena och även när vanliga diskussioner försigår i lärarrummet. Om en ledare har svårt för att kompromissa kan det leda till problem för gruppen. Detta gäller i såväl mötes som vanliga alldagliga situationer.

 Detta avspeglar sig även i klassrummet. Det är känt att det är väldigt svårt att hålla reda på alla elever i ett klassrum. I den här skolan är de dessutom inte mer än 15-20 elever i varje klass vilket för en lärare ju är himmelriket men problemet är att höra vad eleverna har att säga samt att kunna tillgodose elevernas behov och det fungerar inte alltid när ledaren vet exakt vilken väg det är meningen att han/hon ska gå.

Omplaneringar.

 Vår handledare är dock ganska öppen för omplaneringar i lektionssituationen. När vi kommer dit den tredje gången (av fyra) så har de ”må-bra” vecka vilket innebär att eleverna får göra andra saker än att bara gå på vanliga lekioner. Vi får hålla dramalektioner där vi drar nytta av vad vi just lärt oss på våra egna dramalektioner och får igång ett fungerande koncept. Det blir så lyckat att när vi nu kommer dit sista gången så har vi planerat in dramalektioner under vanlig lektionstid. För att variera den vanliga undervisningen lite.

 Variation är viktigt både för en ledare och för elever i ett klassrum. Om variationen inte infinner sig finns det en fara för stagnering.

”Läraren med ett etnografiskt perspektiv ställer ständigt nyfikna ”open-ended” frågor som har likhet med frågor i samtal och inte med förhörsfrågor. I detta frågor uppmanas ofta eleven att berätta.

Frågor kan vara:

-         Jag har lagt märke till att ... Vad säger du om det?

-         Har du tänkt på att ...?

-         Jag ser att du gör så i ditt arbete. Berätta för mig varför.

-         Jag upplevde igår att ... kan du hjälpa mig att reda ut det?

-         Hur ser du på detta?

-         Berätta vad du tycker om?”

(s. 146 Kullberg)

 Jag får uppleva en situation i en datasal där jag får ta med mig eleverna för att de ska förbereda en redovisning om olika saker. Mest om den prao de precis har varit ute på men även andra projekt om saker som intresserar dem. Jag ställer jättemånga nyfikna frågor eftersom jag som nybliven lärarstudent vill veta allt om hur de jobbar när de ska förbereda. Jag får många bra svar och får hjälpa eleverna med att finna informationen de söker.

 I klassrummet är situationen dock inte densamma. Det ställs alldeles för många stängda frågor och direkta konstateranden från läraren och jag är rädd att det alltid har varit så här. Lärare uppfattas oftast av elever inte som nyfikna utan bara ute efter att påpeka fel och brister. Elever får därmed inte samma chans att utvecklas som om de får svara själva på varför de gjort det som de gjort.

 ”Att uppmana elever att berätta innebär att de ges möjlighet att ta ställning. ”När man använder sig av denna teknik är det inte frågan om att låta barnen berätta om något i allmänhet, utan som intervjuare styr man in berättandet på det man vill veta. Det är bättre att använda en direkt uppmaning – berätta för mig – än att ställa stängda frågor” (s.146 Kullberg om Doverborg och Pramling)

 Om en lärare ställer öppna frågor blir det genast lättare för eleven att svara med ett motiverat svar och han eller hon får genast tänka efter lite och berätta varför. Misstaget många ledare och lärare gör är att komma med direkta påståenden. Ibland direkta anklaganden. ”Du gjorde så här!” utan att komma med följdfrågan varför. Motiveringar är ALLTID bra för att utveckla elevens egna talförråd och som träning inför framtida liknande situationer, kanske till och med lyckas eleven lära sig läxan och gör inte på samma sätt nästa gång.

 

 


Vad är entreprenörskap?
NUTEK 1999

 Entreprenör är ett franskt låneord som helt enkelt betyder företagare, men det har gradvis glidit över till att beteckna handlingskraftiga personer som tar initiativ, som får någonting gjort. Det har kommit att syfta på grundare av verksamheter, på förnyare av olika slag. En framgångsrik entreprenör präglas som regel av optimistisk grundsyn, utåtriktad läggning och nyfikenhet på omvärlden.

Entreprenörskap står för ett oftast målstyrt, aktivt handlande, i syfte att dra igång rörelser, ha idéer och genomföra dem, utnyttja möjligheter, medverka till förnyelse, sätta i gång förändringar osv.

Entreprenörskap är en dynamisk process där människor – enskilt eller i grupp – använder sina kunskaper, värderingar och färdigheter inom ramen för konkreta projekt. Det handlar om att ha idéer och omsätta dem i handling.

Ordet entreprenörskap har med andra ord fått en långt bredare och djupare innebörd än bara en unik talang för att driva affärsrörelser med vinst. Det har inte bara med handel och kommers att göra.

Ett lyckat entreprenörskap brukar basera sig på följande fyra hörnpelare:
• skapande förmåga att kläcka originalidéer till varor och tjänster, eller att förbättra produkter och procedurer som redan existerar, eller att uppfylla nya behov
• förmåga att ta kalkylerade risker, dvs. se var riskerna finns i varje nytt projekt – en fallenhet som ofta är förenad med vanan att i förväg pröva varje projekt ur olika perspektiv
• sinne för att kombinera yttre resurser med inre, t ex finansiella och naturliga tillgångar med mänskliga och kulturella resurser
• talang för att producera varor eller tjänster utan att kostnaderna blir så stora att vinsten uteblir.


Vilka attityder, värderingar och färdigheter utmärker entreprenörskap?

I samband med en kanadensisk EAL-satsning fick pilotlärarna följande frågor att svara på.
1. Vad är det mest företagsamma du hittills har gjort?
2. Vad behövde du kunna för att klara uppgiften?
3. Vilka färdigheter utvecklade du under resans gång?
4. Vilka personliga egenskaper behövde och/eller utvecklade du tack vare denna prestation?
5. Vad lärde dig erfarenheten om dig själv?

Av detta kan man sluta sig till att entreprenörskap och förnyelsearbete har vissa gemensamma grunddrag. Det handlar om att

De kunskaper och färdigheter som pilotlärarna ansåg sig behöva eller utvecklade när de tacklade nya utmaningar var bl a följande:

Det är bl a dessa elementära färdigheter som varje EAL-projekt är avsett att öva upp, i olika proportioner och kombinationer.

Följande personliga kvaliteter ansåg pilotlärarna vara avgörande för att lyckas:

I förbindelse med EAL kan dessa kvaliteter preciseras på följande sätt:

Självförtroende
handlar bl a om tillförsikt, om att känna sina styrkor och svagheter, att ha en positiv självbild och vara socialt kompetent.

Initiativförmåga
handlar om att våga ta ledningen, agera i stället för att bara reagera, söka förändra i stället för att anpassa sig, vara öppen och mottaglig för nya idéer, att skapa och/eller utnyttja möjligheter.

Ansvarstagande
handlar om att ta ansvar, både för sina framgångar och fiaskon, lyckträffar och misstag; om att inte skylla på andra.

Uthållighet
handlar om att inte ge upp när något verkar svårt, om att istället sträva vidare, att betrakta misstag som möjligheter att lära sig något nytt, att vara optimistisk, att beslutsamt sätta upp mål och fullfölja dem, att vända motgång till framgång. Entreprenörsanda är i grunden snarare ett förhållningssätt än ett karaktärsdrag.

Varför är elevaktivt lärande så väsentligt? I och med att samhället och verkligheten förändras behöver skolan också göra det.
Allt fler välinformerade bedömare i olika länder menar, att den sociala, ekonomiska,
politiska och pedagogiska utveckling vi står inför fordrar mer entreprenörskap.
Arbetslivet förändras i allt snabbare takt. De nya generationerna kommer att behöva
mer allsidiga kunskaper för att reda sig i samhället. Den som vill skaffa sig ett jobb och
behålla det, för att sedan befordras eller bli efterfrågad för nya uppdrag kommer att ställas
inför krav som t ex:
• hög utbildning, social kompetens, intellektuell kapacitet och beredskap för livslångt lärande
• välorganiserad personlighet, positiv grundsyn, charm, självkänsla, flexibilitet
• samarbetsförmåga, vana vid lagarbete.

Den sortens färdigheter kan dessutom hjälpa ungdomar som vill in i arbetslivet att söka information om var jobben finns, eller var det har uppstått nya behov. De behövs också för att utveckla sina resurser, att bygga upp goda relationer till andra och att förstå hur näringslivet och samhällets organisationer fungerar.

Sådana färdigheter utvecklas dels under skoltiden, dels via erfarenheter utanför skolans ramar. Elever, föräldrar och lärare bär alla sin del av ansvaret för den processen. De färdigheter eleverna tillägnar sig genom EAL kan bli livsavgörande, vare sig det gäller
• att försäkra sig om ett jobb
• gå sin egen väg, skapa ett alternativ till heltidsanställning
• bygga upp ett eget företag
• bli en aktiv, ansvarsmedveten medborgare
• vara öppen för, eller medverka till förändringar.

Detta material är baserat på följande grundsyn:

Viktiga slutmål för lärandet
Skolan bör erbjuda sina elever kunskaper, träning och referensramar som spänner över följande områden:
• konstnärlig uttrycksförmåga
• medborgarskap
• kommunikation
• personlig utveckling
• problemlösning
• teknisk kompetens

Närmare bestämt handlar det om att öva upp den nyfikenhet, företagsamhet och initiativkraft som ger inspiration och lust att på egen hand lösa problem, bli innovativ och skapande, ansvars- och självmedveten – och som en konsekvens av allt detta höja sin och andras livskvalitet.

Vad är elevaktivt lärande?

Låt oss titta närmare på några av de grundbegrepp som ingår i termer som elevaktivt lärande, enterprise learning, utvecklingspedagogik osv. Denna bok försöker besvara följande frågor.
1. Vilka är nyckelkomponenterna i EAL?
2. Hur skapar man en aktivt entreprenörsorienterad miljö i klasser och skolor?
3. Vilka praktiska hänsyn måste vägas in när man genomför projekt som fordrar entreprenörskap?
4. Hur bedömer och utvärderar man EAL?

Skottland hör till de ledande EU-regionerna på det här området. Diane Watt, som är koordinator för det skotska EAL-initiativet, har formulerat dess målsättning så här:

”Att utveckla kompetens för entreprenörskap hos eleverna, att stimulera deras förmåga att praktisera utåtriktade färdigheter, att stärka attityder och värderingar som främjar självkännedom, självförtroende, kreativitet, initiativkraft och risktagande, som tränar förmågan att kommunicera, att fatta beslut och lösa problem, samt att verka för lagarbete i sociala, politiska och ekonomiska sammanhang.”

I Kanada brukar EAL bl a definieras så här:

”En aktiv process som ger eleverna energi och motivation att förvärva de speciella kompetenser, synsätt, värderingar och kunskaper som krävs för att driva egna projekt.”

Ian S Fox, verksam som rektor på Nya Zeeland, har uttryckt sig så här:

”Att lära är något man gör själv, ingen annan kan göra det åt en. Genom entreprenörsliknande arbetssätt tar elever ansvar för sitt eget lärande.”

Entreprenörskap i skolan innebär att konfrontera eleverna med ett brett spektrum av idéer och värden, som är förknippade med olika former av företagsamhet. Det kan röra sig om att

• ge uttryck för sin kreativitet inom skilda konstarter och hantverk
• ta samhällsnyttiga initiativ
• etablera och driva en rörelse
• bli miljöaktivist
• utnyttja teknik för att tillhandahålla en vara eller tjänst, lokalt, regionalt, nationellt eller globalt
• diverse kombinationer av ovanstående verksamheter.

Med denna vidgade grundsyn kan vi beskriva EAL som ett effektivt verktyg för att

• förstärka gällande läroplaner
• berika elevers och lärares skolarbete
• låta eleverna komma i kontakt med framtida karriärmöjligheter.

EAL poängterar processen minst lika starkt som innehållet. Ett sådant synsätt går att införliva med många andra kursmoment, samtidigt som det öppnar för ämnesöverskridande kopplingar på alla skolstadier.

Nivåer inom elevaktivt lärande

Man kan särskilja tre plan eller nivåer i ett EAL-program:

Att lära om och genom entreprenörskap är etapper på vägen mot lärandets slutmål – att lära för entreprenörskap.

Lära om entreprenörskap
Elever som genomför ett projekt breddar sina kunskaper om den verksamhet projektet gäller, t ex industri- eller tjänsteproduktion, privat eller offentlig.

• I ett kommersiellt projekt får eleven veta mer om affärslivet, hur det fungerar och enligt vilka principer det arbetar.
• I ett projekt som rör sociala tjänster får eleven veta mer om samhällets strukturer, och om effekten av politiska beslut.
• I ett miljöprojekt får eleven veta mer om ekologi,
– om den biologiska utvecklingen,
– om olika biotopers sårbarhet,
– om nya sätt att vårda och reglera miljön,
– om vikten av bärkraftig utveckling.

EAL-projekten ger med andra ord ungdomar nya möjligheter att lära sig mer om den sociala, ekonomiska och ekologiska verklighet vi lever i.

Lära genom entreprenörskap
Närhelst elever startar eller driver projekt utnyttjar de ett brett spektrum av färdigheter, inklusive följande:

Företagsorienterade aktiviteter och projekt stärker elevernas motivation, på ett sätt som kan avgöra deras framtid, genom att erbjuda konkreta sammanhang där de kan praktisera och utveckla sin specifika begåvning.

Lära för entreprenörskap
Företagsprojekt kan ge ett avstamp åt de elever som vill odla sina talanger för entreprenörskap. I och med att de jobbar med projekt som t ex att tillverka och sälja varor, förse samhället med tjänster eller främja miljövård, så förvärvar de på samma gång egenskaper de kommer att ha nytta av i sitt framtida yrkesliv.

Kärnpunkterna; att lära om, genom och för entreprenörskap
• Alla tre målen är viktiga.
• De kompletterar varandra.
• Samtliga förutsätter att elever i grupp får presentera, diskutera och lära ut saker och ting. Kunskapsbehållningen ökar därmed dramatiskt.
• Lärande om entreprenörskap ger substans åt lärande för entreprenörskap.
• Lärande genom entreprenörskap leder till sätt att lära för entreprenörskap.

Att utveckla entreprenörskompetenser
Sammanfattningen på nästa sida bygger på kanadensiska erfarenheter av EAL-projekt. Den avser kärnkompetenser, aktiviteter och lärande. Den pekar på en koppling mellan företagande, färdigheter och de personliga egenskaper som eleverna utvecklar under resans gång, och som är viktiga för deras utveckling och mognad.

Det står klart att egenskaper och färdigheter för företagande
• inte går att lära ut genom katederundervisning
• inte kan utvecklas enskilt eller genom föreskrivna övningar i arbetsböcker
• inte kan utvecklas på basis av en-sak-i-taget-lärande
• utvecklas bäst i klasser, skolor, sociala grupper och kulturer där ungdomar får odla upp en känsla av egenvärde
• utvecklas effektivast genom aktivt, erfarenhetsbaserat lärande
• utvecklas bäst via verksamheter och projekt där tålmodig slutbedömning och reflektion med läraren som handledare är en integrerad del av lärprocessen.

 

 
Målstyrda grupper utvecklar teamarbetet

Inledning
Arbetet tillhör det mest centrala i tillvaron. Det skapar naturliga sociala kontakter, ger människan identitet, självförtroende och egenvärde. Arbetet är inte bara ett medel för att skapa materiell försörjning. Arbetets innehåll, organisation och miljö bestämmer till stor del vår livskvalitet. Vi måste därför lämna den industriella arbetsorganisationen, som till stor del varit förhärskande i snart 100 år och skapa sådana arbetsplatser som kan bidra till välbefinnande, arbetsglädje och personlig utveckling. Det är i en sådan miljö som kompetens kan frodas och utvecklas.

Kompetensutveckling
Kompetens omfattar de faktorer som är avgörande för en personlig framgång under ett helt yrkesliv, nämligen yrkesskicklighet, samarbetsförmåga, engagemang, förmåga att lära nytt och vilken livsstil man valt. Det innebär både att man ska kunna utföra sina arbetsuppgifter med rätt kvalitet och att man har ambitionen att tillsammans med andra ständigt förbättra sin situation. Det handlar således om att både kunna, vilja och att orka.

I begreppet kompetens ligger yrkeskunnande, yrkesstolthet, ansvar, pålitlighet, läraktighet, välbefinnande och ett kundorienterat uppträdande. Yrkeskunnandet, parat med en inre resning som inger respekt, förtroende och stresstålighet, var oftast utmärkande för yrkesmännen förr.

Men på 60-talet hände något som förändrade bilden. Vi hade en överhettad arbetsmarknad. Yrkeskraven sänktes, yrkesstoltheten ifrågasattes. Då man kunde få välbetalda arbeten utan utbildning utvecklades ett utbildningsförakt. Alla gamla värderingar började ifrågasättas. 

Arbetsmoralen sjönk och frånvaron ökade.

Mycket har förändrats sedan 60-talet, men det finns fortfarande behov av att återupprätta yrkesmannaskapet. Vi måste förstå vad som krävs för att platsa i laget, bli accepterade av kamrater, chefer och kunder. Och det gör vi bäst genom att vi i vårt ledarskap visar medarbetarna vägen - fokuserar mer på kvalitet än kvantitet.

Kvalitet i ledarskapet
Vi skulle utifrån det kundorienterade kvalitetsbegreppet kunna nöja oss med att definiera kvalitet i ledarskapet med nöjda medarbetare, men det räcker inte. Var och en skulle kunna vara nöjd med sin lott och därför stanna i utveckling. Därför vill jag utöka definitionen till: ”Kvalitet i ledarskapet = nöjda medarbetare som växer med sina uppgifter”.

Därför utvecklas i allt större omfattning inom svensk industri självständiga produktionsenheter i form av ”fabriker i fabriken” som leds av en produktionsledare eller ”fabrikör” med ett totalt ansvar för det egna resultatet. Det är också i denna kund- och processorienterade miljö som grogrunden för en lärande arbetsorganisation kan skapas, där individer och grupper ett yrkesmannaskap, lagarbete och ansvartagande för det egna arbetsresultatet.

Grundidén
Själva grundidén utgår från det värderingsskifte som är på väg att etableras inom industrin. Vi är besjälade av att erhålla och behålla nöjda kunder genom att:

  • Vi lämnar det gamla kvantitetstänkandet och går i stället in i ett totalkvalitetstänkande för hela verksamheten.

  • Vi lämnar det tayloristiska synsättet på att organisera arbetet till förmån för lagarbete och ett djupare engagemang hos medarbetarna genom delaktighet och större helhet i arbetet.

Detta innebär i ett totalkvalitetsperspektiv, att man för att producera varor och tjänster i rätt tid, med rätt kvalitet och kvantitet behöver säkerställa:

att de olika tillverkningsprocesserna har den duglighet och den tillgänglighet som krävs,

att insatsmaterial i form av råmaterial och produkter har den produktkvalitet och leveranssäkerhet som behövs,

att medarbetarna har den kompetens och det engagemang som är nödvändigt.

Hur långt ner i organisationen man har delegerat ansvar och befogenheter för dessa faktorer skiljer sig mellan olika företag. Men för att kunna etablera målstyrda grupper inom produktionen är det en förutsättning att första linjens chefer har ett reellt ansvar för dessa nyckelområden. Genom att sätta mål och följa upp resultatet mot dessa, har man skapat effektiva och balanserade styrtal, som kan engagera det stora flertalet av medarbetarna.

Utgångsläget
Utgångsläget är ofta den klassiska hierarkiska arbetsorganisationen. Överst en produktionschef, därefter en verkstads- eller driftsingenjör och sedan kommer arbetsledaren. Ibland finns det ofta också en verkmästare eller motsvarande inklämd mellan verkstadsingenjören och arbetsledaren. Det är heller inte ovanligt att det finns ett helt gäng ”halvbackar” runt och under arbetsledaren innan vi når de medarbetare, som utför det egentliga produktionsarbetet – d v s förädlar produkten. Dessa benämns ofta instruktörer, kontrollanter, riggare, ersättare, lagbasar etc och har ofta till uppgift att sköta alla ”roliga” och omväxlande kringuppgifter runt dem som utför det direkta och ofta monotona jobbet. De fungerar ofta som springpojkar och ”korkar”, som hindrar de andra från att ta egna initiativ och ansvar för sitt eget arbete.

Slutligen är hela denna linjeorganisation ofta kringränd av en specialiststab, som står till produktionschefens förfogande och som har direktiv- och beordringsrätt i sina respektive specialistfunktioner tvärs över linjeorganisationen. Att i denna miljö utveckla kompetens, ansvar och initiativförmåga är svårt. Tvärtom – här frodas revirtänkande, behovet av att slåss om resurser, känslan av att vara offer för omständigheterna, tränad oförmåga att tänka själv och bara göra vad man blir tillsagd.

Visionen
De människor som direkt eller indirekt förädlar produkten är produktionsområdets viktigaste resurs. Dessa människor ges förutsättningar att jobba mot ett gemensamt kvalitets- och produktionsmål i arbetslag om helst 5-7 personer (max 15 personer). Inom arbetslaget stimuleras medlemmarna att rotera på olika arbetsuppgifter – både direkta och indirekta – var och en efter sin fallenhet, kompetens och vilja och förmåga. Det innebär att gruppen själv tar på sig ansvar för egen planering, eget genomförande och resultatutfall samt det förbättrings- och utvecklingsarbete som behövs för att gruppen ska nå, bibehålla samt vidareutveckla överenskomna produktionsmål.

De olika arbetslagen inom produktionsområdet leds av ett ledningsteam bestående av produktionsledare/fabrikör och t ex produktionstekniker, teamledare, planerare etc beroende på bransch och typ av verksamhet. Den stab som står till produktionsområdets förfogande fungerar mer som rådgivare och serviceorgan och som hjälper produktionen att ta sina egna beslut vad gäller t ex planering, resultatutfall och störningar.

Huvudstrategin: Den målstyrda gruppen
Den grundbild vi utgått ifrån i de flesta förändringsprocesser ser ut på följande sätt:

Ambitionen i början har varit att få alla/de flesta inom produktionsgruppen att rotera inom det direkta produktionsarbetet. Det ar vi gjort huvudsakligen av tre själ:

- skapa omväxlande arbetsuppgifter

- minska belastningsskadorna

- stimulera engagemang, samarbetsförmåga och mognadsutveckling.

I takt med att kunskaper och intresse växer fram, så har olika lagmedlemmar fått ta sig an olika indirekta arbetsuppgifter. Det kan t ex gälla produktens kvalitet och materialförsörjning, processens och utrustningens underhåll och service, eller nya medarbetares introduktion och inskolning. Poängen är att det inte är en och samma person, som i den gamla arbetsorganisationen, som utför de indirekta uppgifterna, utan även dessa uppgifter roterar mellan olika medlemmar inom gruppen. Ett tips kan därför vara, att man hela tiden ser till att det är minst två lagmedlemmar som kan växla med varandra t ex vad gäller underhåll av utrustningen.

Teamledarrollen
En nyckelroll i produktionsteamet har de personer som turas om att leda teamets arbete och hålla kontakt med produktionsledning och omgivning. Här förekommer benämningar som kontaktmän, gruppombud, lagledare etc. Det är emellertid viktigt att även denna uppgift roterar inom arbetslaget. Annars riskerar man att hamna i den gamla ”instruktörs-/lagbasrollen” igen men kanske i en ny skepnad. För att få hög kvalitet i kontakterna, informationen, delaktighet i beslut och planering samt ledarskap behövs ofta en omfattande träning och utbildning i teamledarrollen.

Den lärande arbetsorganisationen
I den lärande arbetsorganisationen skapas dessa träningstillfällen bäst med produktionsledaren som förebild, mästare och mentor. För att ett utvecklingsprogram, där teori och praktik varvas i samverkan mellan produktionsledning och de olika produktionsteamen, ska kunna genomföras med framgång bör åtminstone varje medarbetare få använda åtminstone 1 % av sin arbetstid till egen kompetensutveckling och förbättringsarbete inom det egna teamet. Denna enda procent motsvarar cirka 1,5 timmar per månad. Var och en kan ju fundera över hur stor del av medarbetarna, som får disponera denna lilla resurs för egen och teamets utveckling i dagens produktionsanläggningar.

Vi kan därför definiera en målstyrd grupp på följande sätt:

En målstyrd grupp

- består av en grupp medarbetare

- som genom ett effektivt lagarbete,

- präglat av kompetensutveckling, tillit och ansvarstagande,

- arbetar mot ett bestämt och gemensamt produktionsmål, - följer upp och rapporterar det egna utfallet,

- samt strävar efter att arbeta med ständiga förbättringar.

Därför är det viktigt att vi slutar tala om självstyrande grupper, utan är ärliga och raka i vår kommunikation vad gäller förväntningar, mål och ansvar för resultatet, rättigheter och skyldigheter samt krav och möjligheter.

Fyra förutsättningar för att lyckas
En erfarenhet som växt sig allt starkare genom olika praktikfall, är att det finns fyra olika grundförutsättning, som måste lösas för att man ska lyckas med målstyrda grupper.

a) Produktionstekniska
Layouten, den tekniska produktionsutrustningen, de valda arbetsmetoderna, måste vara så upplagda, att det är naturligt att samarbete och jobba i arbetslag för att kunna utföra arbetsuppgifterna. Om t ex fabriken består av ett löpande band med klart individuella stationer, är det näst intill omöjligt att utveckla en fungerande lagorganisation inom produktionen.

b) Planeringsmässiga
Grundplaneringen av verksamheten måste vara sådan att varje produktionsområde och varje arbetslag har grepp om sin arbetssituation med en rimlig planeringshorisont. Om man hela tiden drabbas av ryckig planering, order och kontraorder, tappar man snart sugen och betraktar sig som offer för omständigheterna. Men om man är delaktig i grundplanering och förstår på vilken grund den vilar, har man större möjligheter att flexibelt anpassa sig till den rådande situationen och kundernas krav.

c) Attityder
Den tredje förutsättningen handlar om vilken inställning som dominerar på arbetsplatsen – hos ledningen och hos medarbetarna. Har man under lång yrkesverksamhet tränats in i ett auktoritetsberoende och passivt vanemönster är det svårt att anpassa sig till nya förutsättningar. Det är därför all erfarenhet talar för att det är en lång väg att vandra innan vi når den i visionen uppmålade bilden ända fram. Här kan förhoppningsvis den mer självständiga tågluffargenerationen, som i allt större utsträckning etablerar sig i arbetslivet, hjälpa till att påskynda processen. Men det gäller då för industriföretagen att göra sig så attraktiva, att ungdomarna vill börja jobba i dessa företag.

d) Belöningssystemets utformning
Till slut behöver belöningssystemets drivkraft för förändringsarbetet lyftas fram. Det finns många föråldrade löneformer, som till och förhindrar eller försvårar en förändring mot en ny arbetsorganisation. Vi behöver i stället belöningssystem som stimulerar arbetsledning och produktionsgrupper att ta ett reellt ansvar för produktionsresultat, leveranssäkerhet och kvalitet. Egentligen är det begränsningar i den egna fantasin, gamla fastlåsta roller och förutfattade meningar hos avtalsskrivande parter, som försvårar nya kreativa lösningar.

Sammanfattning
Det finns ännu inte något facit för hur förändringsarbetet ska gå till. Vi kan heller inte åka till Japan eller USA, utan måste utgå från de traditioner, som finns i nordiskt arbetsliv och bygga vidare på dessa. Några framgångsrika praktikfall börjar emellertid växa fram inom näringslivet. Den uppläggning och det synsätt som vi beskrivit ligger väldigt nära en ”mästare-gesäll”-relation, där produktionsledaren är mästaren och medlemmarna i de målstyrda grupperna är gesäller och lärlingar. Jag menar inte att vi ska ha tillbaka det gamla skråväsendet igen, men om vi kunde ta tillvara de goda traditionerna och erfarenheterna, vore mycket vunnet, när det gäller att skapa en arbetsorganisation i harmoni med totalkvalitetstänkandet, och som är funktionsdugligt nu när vi är inne på 2000-talet.

Artikeln om målstyrda grupper är skriven av Bengt Rundquist Kvalitets Centrum AB i samband med en konferens "Om målstyrda grupper", arrangerad av IIR år 2000, där Bengt satt ordförande. Konferensen blev en succé och upprepades tre gånger.


Framläggningsdatum 2005-06-09

Magisteruppsats från Ekonomprogrammet: LIU-EKI/EP-D--05/051--SE

Framgångsfaktorer för att bibehålla tillväxt

Motiverade medarbetare

Peter och Waterman (1982) ser motiverade medarbetare som en viktig framgångsfaktor för företag då dessa bidrar till lönsam produktivitet i företag. För att medarbetare i företag ska bli motiverade måste de behandlas som företagets viktigaste tillgång. Motiverade medarbetare uppnås genom att företag exempelvis behåller medarbetare trots eventuell nedgång på marknaden, erbjuder kontinuerlig utbildning samt undviker en stel rangordning i den vardagliga kommunikationen. Vidare bör företag behandla medarbetare som kompanjoner samt med värdighet och respekt menar Peter och Waterman. Framgångsrika företag skapar också ofta en informell atmosfär genom att ha öppna dörrar och öppet kontorslandskap där chefer inte avskärmar sig från de anställda. Företagen strävar därmed att skapa en stark sammanhållning mellan chefer och medarbetare. Vifare anser Peter och Watermanatt företag bör sträva efter att skapa en familjekänsla i företaget.

Även för tjänsteföretag har medarbetare en stor betydelse menar både Axelsson (1998) och Molin (2003). Vidare anser Axelsson (1998) att medarbetare har extra stor betydelse för tjänsteföretag, eftersom det är majoriteten av medarbetarna som har kontakten med kunder. Axelsson poängterar, liksom Peter och Waterman (1982), vikten av att företag visar respekt för medarbetarna i företaget. Om medarbetare inte känner sig respekterade kan det lätt leda till omotivation och hämningar i arbetet. Molin (2003) ser också vikten i att företag engagerar sig i sina medarbetare genom att uppmärksamma deras åsikter och göra dem medvetna om dess betydelse för företaget. Det är enligt Molin (2003) viktigt att chefer är närvarande och är förebilder för sina anställda. Chefer ska inte leda företaget ifrån sitt kontor, utan bör istället finnas ute bland både kunder och medarbetare. Vidare menar Molin att företagets policys och regler ska vara förankrade i verkligheten och därmed stämma överens med medarbetarnas vardag. Om regler inte stämmer överens med företagets verklighet är det svårt för medarbetarna att ta dem till sig och respektera dem.

Collins och Porras (1994) har till skillnad från övriga forskare (Ahrens, 1994; Axelsson, 1998; Molin, 2003; Peter och Waterman, 1982;) ett annat resonemang om företags medarbetare. Enligt Collins och Porras (1994) har framgångsrika företag ett hårdare företagsklimat, vilket medför att engagemang, trevnad och familjekänsla inte bör ligga i fokus. Collin och Porras hävdar att framgångsrika företag kräver väldigt mycket av sina medarbetare och är därmed mer krävande gällande medarbetares prestationer i förhållande till andra företag. Vidare påstår författarna att framgångsrika företag inte strävar efter att skapa en mjuk och behaglig miljö. Medarbetare som inte passar in på företaget blir inte heller långvariga.

 Kompetent personal

I teorier om tjänsteföretag är medarbetares kompetens en oerhört viktig del för att kunna uppnå framgång. Axelsson (1998) menar att då det är medarbetarna som är tjänsteföretagens ansikte utåt är det väldigt viktigt att dessa är kompetenta att utföra sitt uppdrag. Tjänsteföretag verkar i en föränderlig omvärld och därför är det också extra viktigt att skapa en beredskap för ständig utveckling av ny kunskap samt avveckla föråldrad sådan.

 Starka värderingar

Enligt Collin och Porras (1994) har framgångsrika företag starka värderingar. Starka värderingar skapas då i syfte att inspirera och ge vägledning till anställda i företaget.

 Kombinerad organisationsstruktur

Vidare menar Peter och Waterman (1982) att framgångsrika företag både har centraliserat och decentraliserat beslutsfattande. Framgångsrika företag är, enligt författarna, därmed strängare i frågan om resultatkrav men samtidigt mindre strikta vad gäller handlingssätt. Genom att ledningen ger medarbetarna ökat ansvar på alla plan i företaget lyckas också företaget vara flexibelt och snabbt på att uppmärksamma förändringar i omgivningen.

 Presentation av studiens fallföretag, en kort presentation.

Företags info            Manpower   Adecco Sverige    Lernia Bemanning       Arena Personal

Omsättning Mkr       4145            1087                    423                            53

Antal anställda          9500            2486                    1139                          420

http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:liu:diva-4811

 

   Årets företagare 2005

Gemensamma värderingar istället för kontroll!
- Vi har en familjekänsla inom företaget och arbetar efter att skapa lika värderingar. Det får vi genom att informera om vad som händer och sker inom företaget. Det är också viktigt att ha trevligt och kul på sin arbetsplats. Vissa kvällar lagar vi mat tillsammans eller spelar volleyboll i trädgården. Det gäller att hitta en bra balans mellan arbete och privatliv och det tycker vi att vi har gjort.

Om utmärkelsens roll
- Utmärkelser av detta slag är väldigt viktiga för att skapa ett bra företags- klimat. Dessutom är det ju naturligtvis väldigt kul för oss som företagsledare att bli uppmärksammade. Vi brukar säga att alla som arbetar på Inrego ska vara bättre än sin motsvarighet hos våra konkurrenter, och det gäller även oss ledare.

Är det viktigt med förebilder?
- Ja absolut. Speciellt för unga människor. Det är viktigt att visa att företagande är kul, kan vara lönsamt och en bra väg att gå.

Om Inregos framtid & visioner
- Visst vill vi växa och det gör vi, men vi är traditionella till vårt företagarsynsätt. Vi bygger successivt och växer långsamt, är inte riskbenägna och tar inte de jättestora kliven. Tar vi en risk vill vi ha betalt för det. Så enkelt är det. Om framtiden - ja, vi säger som Ingvar Kamprad; vi har bara börjat.

Grattis till utmärkelsen!

 
Varningsflagg, låt ingen vara ledare som har följande egenskaper:

  1. Är ytlig, charmig, snabb i replikerna.
  2. Övervärderar sig själv, egotrippad.
  3. Söker ständiga omväxlingar.
  4. Brister i självkontroll, är snarstucken och aggressiv.
  5. Manipulerar, trixar och bedrar.
  6. Har svaga signaler, känner inte ånger och skuldkänslor då personer kommer i kläm.
  7. Svag emotionell förmåga.
  8. Hård, okänslig, saknar empati.
  9. Utnyttjar andra för egen vinning.
  10. Ljuger och bluffar då det gynnar egna intressen.
  11. Vid långtidsplanering är ofta förhållningen orealistisk.
  12. Är impulsstyrd.
  13. Bryter överenskommelser då det passar, oansvarig.
  14. Tar inte ansvar för felaktiga handlingar.

 

Så är fem år av positiva ansträngningar för Östervåla företaget ZETTERBERGS över för min del (denna inräknad), fem år utan egentligt resultat, det är den tiden som har gått sedan jag slutade, men nu får detta var sista engagemanget jag ger företaget.
Då det begav sig för 20 år sedan så flyttade vi 40 mil söderut 1987, uppbrott och flytt för en hel familj, det var omställning det.
Livet har många goda sidor och en av dem var kontakten med Tage Frid och familjen Zetterberg. Götes anda och kraft som ärvdes av grundaren, sin far är för länge sedan borta, familjekänsla har aldrig funnits sedan de drogs ner i aktiespiralen av börsnotering och optionsaffärer, men de hade vad som krävs för att ha en hel bygd bakom sig, nu är det väl kyrkan som är enda grannen som står där helt likblek och beser tillståndet...



SLUTET GOTT - ALLTING GOTT