"Jag blev lite vingklippt men jag överlevde" Emma Tarberg Foto: Olof Wigren
| Tryck på bilden och du får en större bild.
Det var med Emmas Tarbergs cancer som det är med så mycket annat i livet
– när det är som bäst dyker det upp ett svårt hinder som du måste klara.
Men för entreprenören i Junsele fanns det bara en sak: att överleva.
Junsele är en liten ort i västra Ångermanland, inte långt från gränsen
till Jämtland. Här finns en konserthall, en djurpark, fotbollsplan,
badplats, affärer, en pub och lite annat.
Här finns också Emmas Skafferi. Ett företag som tillverkar skorpor med olika
smaker som blivit en försäljningsframgång både lokalt, regionalt och
nationellt.
Kvinnan bakom det heter Emma Tarberg. En glad, positiv och kreativ person
som genom livet visat sig vara bra på att få saker och ting gjorda.
Samtidigt har hon också varit stark och klarar motgångar. Men ingen motgång
har varit större och svårare än cancern.
Vi tar det dock från början.
På en ort som Junsele växer inte arbetstillfällena på träd. Detta faktum har
gjort att junseleborna i långa tider varit duktiga entreprenörer – och
envisa.
— Vi ligger i utkanten av Sollefteå kommun och är vana vid att klara oss
själva, säger Emma med ett leende.
Hösten 2006 satt hon och funderade på vad hon skulle vilja göra och vad
som saknades i framför allt Höga Kusten.
– Jag jobbade då som kokerska på förskolan här i Junsele men kände att jag
vill göra göra något eget.
Det hon kom fram till var:
– Ett bageri som på småskaligt och hantverksskickligt sätt kan producera och
distribuera skorpor av hög kvalitet. Sedan gick det snabbt. I januari året
därpå, alltså efter bara några månader, var jag igång.
Då hade Emma hittat en liten lokal i den gamla vårdcentralen i byn där
hon hade hjälp av sin mamma Kerstin Löfgren med att komma igång.
– Mamma har varit till stor hjälp för mig i alla väder.
Verksamheten växte, personalstyrkan också och Emmas Skafferi började blir
trångbott.
– Då hittade jag nya lokaler i centrum, där vi både har större ytor och en
kombinerad delikatess– och fabriksbutik i anslutning till bageriet där man
kan få sig en varm skorpa direkt från ugnen. I samma fastighet finns en
kiosk och vi delar på entrén. Det är en idealisk lösning.
Det är i stort sett bara fantasin som sätter gränser för vilka smaker
skorporna ska ha.
– Vi har hittills gjort över 70 olika sorter där surströmmingsskorpan är den
som sticker ut mest. I den blandar vi i små bitar av surströmmingsfiléer.
– När vi bakar surströmmingsskorpor måste vi göra det i slutet av veckan för
det tar minst två dagar att vädra ut lukten ur bageriet, skrattar Emma.
Fyra år gick och allt bar uppåt. Så en dag gick hon till läkaren för vad
hon trodde var något allmänt problem med magen.
– Jag hade haft lite besvär ett tag men inte reflekterat så mycket över det
och sanningen att säga inte gett mig tid att kolla upp det heller. Du vet,
jag hade nyss fött mitt andra barn och det var fullt upp med både företag
och familj.
Läkaren skickade henne till sjukhuset där det togs prover och så kom
svaret: tarmcancer.
– Det var som en chock. Jag som trodde att det kunde vara magkatarr…
Rullgardinen drogs ned. Det blev nattsvart, berättar Emma.
Dagen före hade det dessutom brunnit i bageriet.
— Jag fick lov att släppa allt som rörde företaget till familjen, vänner och
medarbetare. Min storasyster Linda gjorde ett hästjobb under den här
perioden.
Efter att ha fått smälta allt tänkte Emma, ”jag ska klara det här
också!”.
Men det var en mycket tuff process. Det blev flera operationer och
cellgiftsbehandlingar. Emma har även diabetes och hennes värden gick upp och
ned.
– Att pendla mellan hopp och förtvivlan tär på en. Nästan lika mycket som
sjukdomen tär på det fysiska. Jag sa vid något tillfälle att det var som att
bli jagad av satan och det är en ganska bra beskrivning.
När hon behandlades på onkologen på Sundsvalls sjukhus läste hon en
mening som satte sig i henne, som hon sedan skrev ned och satte upp i
hemmet:
– ”En sjöman ber inte om medvind, han lär sig segla” står det. Det är så
sant. Alla kan drabbas, det gäller bara att spela med korten man fått på
given. Jag är innerligt tacksam för att jag blev frisk.
Nu när Emma ser tillbaka på allt inser hon att hon förändrats av cancern
i sitt förhållningssätt till livet. Hon, som är en känslomänniska av stora
mått, har fortfarande lätt för att bli entusiastisk, kärleksfull, idérik och
euforisk, men…
– Jag kan inte riktigt njuta av livet på samma sätt som jag gjorde innan
sjukdomen. Det finns en rädsla för att allt kan tas ifrån mig och den får
jag nog bära på ett tag. Sedan har jag blivit bättre på att prioritera både
mig själv och vad jag vill göra.
– Förr hade jag knappt semester, nu tar jag ut några veckor varje sommar.
Och saker jag inte tycker om undviker jag för annat. Livet är lynnigt och
det gäller att ta vara på det vi får av det, säger Emma, som är mycket
tydlig med att hon på intet vis tycker synd om sig själv:
– Jag och min familj hade oflyt men det slutade bra. Jag har stor sympati
med andra som drabbats och familjer som mist någon i cancer. Det är långt
ifrån alla som klarat sig så väl som jag gjort.
Emmas Skafferi har fyllt tio år och produkterna finns över stora delar av
Sverige.
– Att utveckla företaget och att känna arbetsglädje är det som driver mig
mest. Pengar är, och där kan jag lägga handen på hjärtat, inte det
viktigaste. Att få det att gå runt, det räcker för mig.
– Sedan är jag stolt om jag kan inspirera andra, både kvinnor och alla på
glesbygden, att våga ta steget och göra det man tror på.
Emmas make Magnus är timmerman. Sönerna Nils, som nyss fyllde 13 år, och
Ivar, 7, hjälper mamma lite då och då
– Jag har sommarjobbat med att både klistra etiketter och stå i butiken. Jag
tycker om att vara här, säger Nils.
Emma skrattar.
– Vi får väl se hur länge han tycker det. Snart får han väl andra intressen,
som pojkar i den åldern får. Men det är fint att ha dem här. Hela familjen
har ställt upp på det jag gör, utan den skulle det aldrig gå.
Skorpor är inte det enda som Emmas Skafferi gör numera.
– Vi har även börjat med maränger. Samma smaker och samma stuk som
skorporna.
Glass är den senaste nyheten.
– Eftersom vi får så många äggulor över när vi gör skorpor och maränger, har
vi startat tillverkningen av glass. Det är spännande och vi får se vart det
leder. Under hösten lanserar vi också vår webshop.
Genom åren har Emma ofta prisats för sin företagsamhet och sin satsning i
glesbygd. Hon har bland annat blivit Årets Företagare i både Västernorrland
och Sollefteå och Årets mathantverkare i Västernorrland på Gröna Näringarnas
Guldgala 2014.
– Det är fantastiskt roligt att bli uppskattad för det vi gör och det här är
så kul att jag inte har en tanke på att sluta med det. Jag har en enormt
givande vardag och medarbetare som både är lojala och engagerade.
– Men det viktigaste är att jag blivit frisk. Förra hösten blev jag helt
friskriven från cancersjukdomen och behöver inte gå på fler kontroller. Det
känns obeskrivligt skönt.
– Jag blev lite vingklippt men sex år efter sjukdomen slog till står jag på
benen. Det är inte alla som haft den turen. Stomin är bortplockad, vardagen
är återigen fylld av läxläsning, handlingslappar och fulla tvättkorgar.
Inga mediciner eller omläggningskompresser så långt ögat kan nå. Det är
egentligen helt fantastiskt, säger Emma Tarberg och ler sitt allra varmaste
leende.
Olof Wigren Mer från Olof
Artikeln hämtad från sidan njus.me