Under min uppväxt på 30- och 40-talet var klädtvätt ett mycket tidskrävande och tungt arbete. Tvätten skulle blötläggas i förväg och all vittvätt kokades i lut i en stor järngryta på ben, där man staplat sten på tre sidor som vindskydd, värmen från elden utnyttjade även bättre på detta sätt. Kulörtvätt gnuggades i såpa på en tvättbräda rest i ett stort laggkärl eller plåtbalja för att sedan vridas ur för hand och sköljas minst två gånger med urvridning emellan.
Mattor tvättades så att efter att de legat i tvättvattnet drogs de upp på en bräda eller bänk där de skrubbades med grönsåpa och skurborste för att sedan sköljas. Allt vatten till tvätt och sköljning skulle hinkas upp ur vattenkällan och bäras fram till gryta och tvättkärl. Allt skulle sedan hängas för tork på klädlinor spända mellan stolpar och ibland träd. För strykning av tvättade klädesplagg användes ett strykjärn som värmdes på spisen allt eftersom det kallnade. Varje vår var det stortvätt som kunde räcka flera dagar.
Mormor brukade komma och hjälpa mamma med stortvätt, ibland även mammas syster Nelly som bodde hemma. Även andra tider på året kunde mormor komma till oss och hjälpa till med lite av varje som att stoppa strumpor och vantar, hon var av den gamla sorten som alltid skulle ha något att sysselsätta händerna med, oftast strump- och vantstickning.
På grund av de mycket dåliga torkmöjligheterna vintertid sparades det mesta möjliga av tvätten till dess att det gick att torka ute. Vintertid togs den stora järngrytan in till ladugården där den användes för tvätt och för att koka mat till korna.
Vintertvätt var extra besvärlig, dels blev det långt att frakta in vatten och utrymmena var små i den lilla ladugården. Största problemet var nog hängningen av tvätten, dels kunde vinden användas men en del hängdes i ladugårdsporten. Tvätten frös till isstoder och fick tas in allt eftersom och torkas inne vid spisen i köket. Men där var ofta redan fullt med de små barnens tygblöjor och kläder, förutom de äldre barnens vantar och strumpor. För att inte tala om pappas och sedan även våra skogsarbetarkläder som skulle torkas under kvällen och natten.
Småbarnens blöjor och kläder tvättades vintertid i en balja i köket. Mängden kläder till barnen var på den tiden ytterst begränsad så det gällde att tvätta allt eftersom. Så var det naturligtvis för alla på den tiden, ombytena var inte många, därför blev kläderna också hårdare smutsade innan de tvättades än vad som är vanligt i dag.
Men så 1947 kom den första tvättmaskinen till mitt hem. Det var min äldste bror Sigfrid som köpte detta underverk och gav mamma. Den bestod av ett laggkärl på ben med ett lock där det byggts in ett antal nedåtgående skovlar som drevs fram och åter av en vev på locket. Även en vridmaskin var monterad på maskinen som pressade ur vattnet ur kläderna mellan två gummivalsar som drevs av en vev. Tvättbrädan kunde i stort sett ställas bort, nu tvättades många plagg samtidigt och mamma kunde även få hjälp av några yngre hemmavarande barn att dra veven för tvätt.
Tänk så många gånger mamma pratat om vilken lättnad det blev med tvätten med denna maskin. Så även i dag nära 92 år gammal pratar hon ofta om detta och hur glad hon blev av denna gåva.
Att få in vatten till tvätt och alla djur under vintrarna gick till så att sedan snön kommit användes en styrmede som man ställde ett stort laggkärl på, som man öste upp flera hinkar vatten i, sedan gällde det att balansera och skjuta fram lasten till ladugårdsporten där det fick hinkas upp och bäras in till ladugården till ett större laggkärl.
Fram emot vårvintern när snön låg djup runt källan och vattennivån ofta sjunkit en del måste man spika fast en mindre hink på en lång käpp för att nå ner till vattnet. Varje dag man kom till källan så fick man först hacka hål på isen som bildats på vattenytan. Vatten till ladugården togs inte i rätta kallkällan utan i en öppen källa närmare ladugården. Vattentransporterna åvilade oftast oss barn när vi vuxit på oss så pass att vi klarade av det. Vi hjälptes åt två stycken för att klara de tunga kärlen. Det behövdes många liter vatten till häst, fem kor, får och getter.
Boken "Bilder och berättelser från Grundsjö" gavs ut den 6 juli 2006. Trådbunden bok om 140 sidor 20x20 cm. med ca. 100 bilder. Bokens pris är 250 Kr.
Klipp från http://xdeb.org/wiki/Ragnvald/GrunsjoBerattelser
Besökare i Grundsjö kan köpa boken av Bertil Jonsson för 250 kr. Den finns även att köpa i Hoting hos min syster Naima Ivarsson på Rossövägen 19. (mitt emot gamla Yrkesskolan). Boken kan beställas av Ragnvald Jonsson till ett pris av 300 kr inkl frakt. (alla priser är inklusive moms)
Skriv till Ragnvald Jonsson [ragnvald at mac dot com].